Hemvändande Sweor



Under 2020 flyttade många ifrån Bay Area. Det talades om den stora utflyttningen i media och även bland oss svenskar i området märkte vi att många valde att flytta. Min nyfikenhet kring hur ”hemvändande” Sweor upplever flytten hem till Sverige var stor, så jag beslutade mig för att kontakta några Sweor som valt att lämna Bay Area och flytta hem till vårt moders land igen. Jag var också väldigt nyfiken på hur de upplever kontrasten mellan att bo i Kalifornien jämfört med Sverige. Varför flyttade de just nu och hur har det gått? Jag fick möjlighet att ha en mejlväxling med Nina Webber, Isabelle Mörk, Annika Lehes och Lena Gustafsson. Fyra härliga Sweor som öppenhjärtigt berättade sin historia och även hade flera tips att bjuda på inför en flytt hem till Sverige.


Två varianter av hemvändare

Det verkar finnas två varianter av hemvändare: de som tänkt flytta hem tids nog och de som tror/trodde de skulle vara kvar jämt. Jag var nyfiken på vilken grupp de tillhör.


Nina Webber flyttade till Kalifornien 1972 och hon är den enda som svarar: ”Jag visste från början att jag skulle bli kvar i USA. Däremot visste jag inte att jag en dag skulle flytta tillbaka till Sverige”. När jag flyttade till San Francisco välkomnades jag av redan inflyttade svenska barndomsvänner och där blev jag kvar till 2019 (om man bortser från 2 år i Los Angeles)”. Men så var det ju också kärleken som förde Nina hit. ”Sverige och Europa var mitt hem, min värld. Föräldrar, två bröder, en syster i Frankrike/Spanien, mina andra hem, en karriär inom den oslagbara Montessoripedagogiken. Och plötsligt uppenbarar sig en amerikan, en god vän till en vän. Inom ett år var vi gifta. Det var otänkbart för honom att flytta ifrån Kalifornien, men jag var flyttbar”.

Nina Webber, träffade jag, när jag som styrelsemedlem tillsammans med resten av styrelsen skulle anordna årsmötet för två år sedan, precis innan Nina skulle flytta hem. Nina var då ordförande för "Swedish Society" (ägare till Swedish American Hall) och brukade hjälpa till inför SWEAs årsmöten.


Isabelle Mörk berättar att hon och hennes familj flyttade till Cupertino i South Bay p.g.a hennes mans jobb strax innan nyår 2013. "Vi flyttade hem i december 2020, så vi bodde i Bay Area i nästan exakt sju år. Det blev som för många andra lite längre tid i CA än vad som var tänkt från början. Jag tänker att eftersom vi alltid vetat att vi så småningom skulle flytta tillbaka och varit tydliga med detta för barnen, så var det ingen stor överraskning eller chock för dem när det blev dags”.

Isabelle är den mest "purfärska" hemvändaren, hon flyttade hem vid årskiftet 2020/2021. Henne träffade jag via SWEAs härliga hiking-gäng, på gruppfotot sitter hon längst fram till vänster i vit tröja.


Annika Lehes och hennes man hade redan innan flytten till Kalifornien bott utomlands tidigare, både i Asien och USA, som expats för ett svenskt storföretag. Vi flyttade i januari 2013, med våra tre barn som då var 6, 8 och 10 år. Vi hade tänkt oss ett äventyr på två-tre år, men det blev sju år innan vi återvände till Sverige. Vi hade alltid en tanke att återvända, men jag måste erkänna att det blev svårare allt eftersom åren gick. En del av mig önskar att vi haft ett mer öppet sinne redan från början. Jag lärde mig lite den hårda vägen att det enda som räknas är bara precis här och nu, att leva i nuet. Hade jag gjort om flytten hade jag packat med oss andra saker, allt som jag verkligen älskar och tycker om, jag har insett att det är viktigt att flytta med sig sitt hem, vart man än flyttar. Det behöver inte vara så många saker, men jag valde att låta mina favoritsaker ligga säkert i ett förråd i Sverige istället för att skeppas över Atlanten och en hel kontinent. Jag har lärt mig och är bättre på att verkligen landa där jag är just nu, att inte tänka för mycket, för man vet aldrig hur framtiden ser ut”, säger hon.

Annika Lehes mötte jag på ett yoga-pass i Stanford Memorial Church. På den tiden var hon mörkhårig och på bilden sitter hon näst längst till vänster.

Lena Gustafsson berättar att hennes dröm var att bo och jobba utomlands en gång till i karriären (hon har tidigare bott två år i Milano i norra Italien med sin familj) och hon säger ”Båda varianterna av hemvändare stämmer på oss”. De flyttade till Willow Glen i San Jose 2014 och tänkte stanna för gott men behöll ändå sitt hus i Sverige för säkerhetens skull och ”efter fem och ett halvt år kom suget efter ett mer stilla liv i en förort till Göteborg”.

Lena träffade jag på South Bays tjejträffar, hon står i mitten klädd i svart topp.


Varför valde ni att flytta tillbaka till Sverige?

Vad får en då att plötsligt flytta tillbaka till Sverige? Orsakerna är olika men ändå lika. Nina berättar: ”Mina söner, Josh och Adam, bildade familj med svenska, jättefina kvinnor och flyttade till Sverige! Kvadrupel farmor, pensionerad och skild tyckte jag inte att jag hade något val. Jag flyttade tillbaka till min hemstad Stockholm, till en lägenhet på härliga, öppna Gärdet. Jag växte upp i lägenhet, så omställningen från att bo i eget hus har inte varit svår”, säger Nina. Att familjen påverkar beslutet är tydligt. Nina längtade till sina barn och barnbarn i Sverige.

Nina tillsammans med sina barnbarn. En skymt från lägenheten på Gärdet.


För Annikas familj handlade det både om dotterns skola och makens jobb. ”Min mans verksamhet fick mer fokus på Europa, vilket skulle innebära mer resor för honom. Och vi saknade våra föräldrar och syskon. Det var också dags för vår dotter att ta beslut om vad hon skulle göra efter High School. Det kändes lite som ett vägskäl, skulle vi stanna här, och kanske barnen skulle bli "fast"? Inte för att det skulle varit så hemskt, men vi kände att vi ville ge dem Sverige ett tag, för att de senare skulle kunna ta egna beslut på vart de vill leva och bo.” säger Annika.


”För oss fanns det flera bidragande faktorer, men vi hade maxat ut vårt visum och hade behövt ansöka om Green Card, så det kändes som en bra brytpunkt eftersom vi ändå inte hade tänkt att stanna för evigt. Vi flyttade till ett hus i Spånga, Stockholm. Märkbara skillnader är att vi nu äger vårt boende vilket vi inte gjorde i Kalifornien - vilket är skönt då vi kan fixa som vi vill för oss själva - och att kvaliteten på boendet är bättre (vårt hyrda hus i CA var eftersatt i underhållet, hade dålig isolering, var stekhett på sommaren och kallt på vintern, och hade gammalt kök och badrum)”, säger Isabelle.


Även för Lena var det yttre faktorer som påverkade, då hennes tjänstledighet från banken var på upphällningen och hon var tvungen att ta ett beslut. Lenas make sa helt enkelt: ”Vi drar tillbaka!”.


Blev flytten till Sverige så som du hade tänkt dig?

Hur blev då flytten hem? Annika och hennes familj är nöjda. ”Vi är så här i efterhand väldigt glada och tacksamma för vårt beslut. Men pandemin slog till bara månader efter vi flyttat tillbaka till Sverige och därför har vi tyvärr inte fått igång det sociala liv vi längtar efter och den första tiden har varit fylld av frustration och besvikelser. Denna tid har gett oss något annat, eftersom det känns som vi lyckats hålla kvar den sammansvetsning i vår kärnfamilj, som vi skapade under våra år utomlands. Boendet är ju också väldigt mycket enklare, det drivs inte lika hårt av prisbild och skoldistrikt. Men det är klart att vi ofta saknar fantastiska Kalifornien, och inte minst solen!”, berättar Annika och lägger till ”Vi bor sedan i somras heltid ute vid Marstrand, på den svenska Västkusten, i ett av de äldsta husen här ute, med anor från 1700-talet. Med havet utanför dörren, ett fantastiskt lugn under vinterhalvåret och lite turistkaos under sommaren, trivs jag lite som fisken i vattnet just nu”, säger Annika.

Vackra Västkusten.


Lena däremot berättar att flytten till Sverige var känslomässigt jobbig och hon tycker att det är svårt att inte kunna hälsa på. ”Kalifornien är i mitt hjärta för resten av livet. Vi fick underbara vänner, varav många bor kvar där. Nu bor vi i Alingsås i vår gamla villa som vi älskar och saknade när vi bodde i vårt dragiga radhus i Willow Glen”, säger hon. Hon tycker att allt har gått bra med hemvändandet men hon känner sig annorlunda och har en hel del andra värderingar. ”Man blir ganska "humble" i USA, skillnaden på folk och deras leverne kan vara enorm”, säger Lena avslutningsvis.


Hur påverkar en hemflytt barnen?

Isabelle berättar att de funderade kring engelskspråkig skola (friskolor så som Internationella Engelska Skolan) men de hade inte satt barnen i kö sen mer än ett par år tillbaka och kötiden för närmsta skolan för dem uppskattades till 8 år! De fick istället plats på den kommunala skola som låg närmst deras nya bostad. ”Det mest "spännande" gällande skolan var att Stockholms Stad räknade oss som nyanlända, vilket innebar att barnen fått kallelser till olika möten med START Stockholm som är stadens centraliserade funktion för att ta emot barn som är nya i det svenska skolsystemet”, säger Isabelle och fortsätter med att berätta att hennes barn har blivit väldigt väl mottagna, både av skolan och klasskompisarna. ”Jag tycker att det har gått bra för barnen, men kanske enklast för 7-åringen då grupperingarna i den åldern inte är så satta eftersom de inte gått så länge tillsammans. En dryg månad efter att de började skolan märkte man att smekmånaden var över och att det blev mer "vardag", säger Isabelle. Hon tycker att det svenska språket överlag har gått bra, det kan vara svårt att tolka matteproblem, förstå klockan på svenska och så klart stavningen. Men hon känner sig trygg med att det kommer rätta till sig efter några månader i svensk skola. Barnen har blivit beviljade engelska som hemspråksundervisning, då de pratar engelska sinsemellan. De vanliga engelskalektionerna är inte lika anpassade och är av naturliga skäl för lätta för barnen. ”Några skillnader i skolan gentemot CA som barnen har tyckt varit spännande är att få skollunch och äta i en matsal, att ha idrott i en innehall (även om Corona-anpassningar gör att de för närvarande inte byter om eller duschar), och att få ha slöjd. En mindre bra grej är att de upplever att ljudvolymen är högre och arbetsron därmed är sämre i klassrummen.”, skriver Isabelle.





Isabelle och hennes barn i Joshua Tree National Park.
















Annikas pojkar hade stått i kö i flera år till Internationella skolan. De kom in och började åk 8 och åk 9, när de flyttade tillbaka. ”Det var tufft för vår åk 9 kille, eftersom han bara hade ett år på sig att få betyg i svenska, inför sitt val till gymnasiet. De blev också av misstag först placerade i vanlig svenska, men till vårterminen flyttades de över till ”svenska som andra språk”, vilket de givetvis skulle varit i från början”, säger Annika. Hon berättar vidare att deras barn inte läste svenska under deras år i USA, vilket hon kan ångra litegrann. Samtidigt har det gått jättebra för dem och hon är inte ett dugg orolig för deras svenskkunskaper. Skolan var det som Annika var mest orolig för, inför flytten hem till Sverige. ”Den svenska skolan har inget bra rykte och det oroade oss, och gjorde att vi verkligen ansträngde oss för att hitta bästa möjliga lösning. Den Internationella skolan var ett bra val för oss, både akademiskt och socialt. Våra killar var så vana vid att ha ungdomar från olika nationaliteter runt sig, få prata mer engelska och det märks att de trivs bäst så. Dock gör restid till skola och att kompisar bor runt om i hela regionen att det blir lite krångligt ibland. Men det märks att våra barn är vana att anpassa sig till läget, de klagar inte mycket, utan ser till att hitta lösningar på problem och helt enkelt gillar läget".




Annika med sina tonårsbarn på Koön.









Hur hanterar man ett barn som saknar sina vänner i USA?

”Man kan nog säga generellt att ju yngre barn desto lättare, för som jag nämnde tidigare så har de i början av skolåren inte så fasta gruppsammansättningar. Men det har gått bra för alla våra barn och de har fått nya kompisar. Vi har skaffat Messenger Kids och andra sociala medier-konton till barnen för att de ska kunna ha kontakt med sina kompisar i USA och det tycker de känns skönt", säger Isabelle.


Annika menar att det är tufft att flytta för alla men säger samtidigt att ”idag med så mycket digital kontakt så är det enklare för barnen, och för oss vuxna, att hålla kontakten med vänner runt om i världen. Att vi inte kunnat åka tillbaka och hälsa på känns jobbigt. Men så fort det känns säkert ska vi ta en resa tillbaka”, säger hon. Hon rekommenderar inte en flytt just när ens barn ska börja i åk 9 men tillägger samtidigt ”har man som vi har, flera barn, så är det nästan omöjligt att optimera”. Hon har lärt sig att barnen nog är de som har haft lättast att anpassa sig, och att hon oroat sig mycket i onödan. Men hon tillägger att ”givetvis ska man vara medveten om att det är tufft att bryta upp, vare sig det är från ett annat land, en annan stad eller bara en annan skola. Det är helt ok att vara ledsen och arg på sina föräldrar för att det inte är precis som man önskar. Men allt blir bra till slut”.


Förberedelser och planering av hemflytt

Det är mycket att fixa med inför en flytt. Det är inte bara flyttlasset som ska fixas utan även tillfällig bostad, bank-överflytt mellan USA och Sverige, folkbokföring och arrangemang för eventuella husdjur. Isabelle som är den mest ”purfärska” hemvändaren (hon flyttade hem i julas) berättar att de drog ut på beslutet länge. Ämnet var uppe då och då efter de första åren, men sköts alltid upp för att de trivdes så bra. Det var mycket att ordna med, men de hade tur och fick stor hjälp av familj hemma i Sverige. De kunde köpa hus redan innan de flyttade hem.





Isabelle och hennes familj utanför sitt nya hus i Spånga.























Nina rekommenderar inte någon att flytta från en kontinent till en annan. ”Jag fick tidigt rådet att det skulle ta minst ett år att organisera och göra sig av med allt, men det trodde jag inte på…tji fick jag, det tog drygt ett år! Ett gott råd till alla: ge bort, sälj och släng allt onödigt NU!”, säger Nina. Hon använde sig av en flyttfirma, som packade allt ömtåligt och tog hand om allt pappersarbete. ”Det första man gör när man landar i Sverige är att gå till Skatteverket/folkbokföringen. De tar hand om allt och sedan är man helt och hållet i deras händer. Har man inte kvar sitt gamla körkort så är det nödvändigt att skaffa ett ID-kort så snart som möjligt annars kan man inte bli medlem på COOP, Åhlens, ICA eller vad man nu vill. Apropå körkort, av allt onödigt som vi ska göra oss av med, gör er inte av med ert svenska körkort. Det hade jag gjort eller jag vet inte var det är, så nu har jag fått gå igenom “riskettan”, “risktvåan”, teoriprovet och uppkörningen, allt detta efter att ha kört bil i 58 år”, avslutar Nina.


Lena tyckte det var otroligt mycket att fixa med inför husförsäljning och att ordna med allt det praktiska. ”De två katterna var en historia i sig, jag åkte t.ex. till Sacramento för att få en blankett undertecknad! Väl hemma i Sverige tog det lång tid att skriva in sig, ca fem månader, men jag kände ju till systemet så det var inte svårt”, tillägger hon.





Lena tillsammans med sin familj uppe på Villa Montalvo Lookout point i Saratoga.








Annika berättar att de hade boende i Sverige klart när de flyttade hem. ”Folkbokföringen gick på några dagar, men Försäkringskassan tog tio månader, barnbidraget betaldes ut retroaktivt när det väl blev klart, så det var inte några problem”, säger Annika. Hon blev förvånad när barnen automatiskt och ganska omgående blev kallade till tandläkaren och hon till mammografi, och det betalade de inget för, så i deras fall kunde de utnyttja sjukvården utan att inskrivningen var klar. ”Det enda att tänka på är att ta sig till ett skattekontor, hela familjen, så fort som möjligt efter man anlänt. Att vara alla på plats med sina pass gör att det går fort och smidigt om alla är svenska medborgare”, avslutar Annika.


Flyttlasset Isabelle berättar att de flyttade hem med en container, så de tog med sig en hel del, men det var ändå mycket som de lämnade. De gav bort en hel del möbler och andra prylar som svenska spel/pussel/leksaker, framförallt via SWEA:s Fb-grupp. De skänkte prylar till Goodwill, till ett homeless shelter och gav bort en del saker till grannar. De förifyllde blanketter (finns på Skatteverkets hemsida) och tog med sig till Skattekontoret ett par dagar efter att de landat i Sverige. Handläggaren kunde även ta hand om anmälan till Försäkringskassan. En vecka efter besöket var de sökbara i myndigheters system (de hade fått besked om att det kunde ta upp mot 12 veckor). Försäkringskassan hade dock längre handläggningstider för att göra sin "utredning om försäkringstillhörighet". De fick besked om att de skulle ta ca 3 månader, Isabelle berättar att den än så länge inte är klar.


Isabelle avslutar med två värdefulla tips för hemvändande Sweor. Ett tips angående Försäkringskassans lite längre handläggningstid är att man behåller sin internationella försäkring ett tag eller skaffar en separat försäkring för övergångstiden. En annan sak som är värd att tänka på är kreditvärdighet. ”Detta är ju en stor grej i USA, men även högst relevant för t. ex. tecknande av vissa abonnemang etc. i Sverige. När man varit utskriven och inte haft inkomst i Sverige så kan en kreditupplysning leda till att du inte får lov att teckna abonnemang”, avslutar Isabelle.


Hur påverkar det om man har Green Card eller har amerikanskt medborgarskap?

Nina har varit amerikansk medborgare sedan det blev tillåtet att ha dubbelt medborgarskap, vilket hon upplever gjorde flytten lättare för henne. Däremot måste hon alltid deklarera i USA. Både Lena och Annika valde att säga upp sina Green Card. Lena tycker att det var jobbigt att vara skattskyldig i USA om man bor i Sverige. ”Man måste fortfarande deklarera där vilket är krångligt eftersom våra skatter fungerar olika”, säger hon. För Annika handlar det istället mycket om att vara här och nu. "Om vi vill flytta tillbaka en dag får vi ta tag i det då”, säger hon.


Är det som hemvändare svårt att skaffa jobb?

”Jag jobbar på bank i Sverige, det är väldigt roligt. Jag har inte haft krav på mig själv att ta ett karriärjobb vid återkomsten. Det nätverk man hade förut är ändrat eller borta och långt från alla ser fem år utanför branschen som meriterande. Det är bra att ha ett nytt jobb på G redan när man flyttar, om man vill ut i arbetslivet. Då har man något kul att se fram emot, en tidspress på när man har "flyttat klart", incitament att skaffa nya rutiner m.m.”, säger Lena om sin mjuklandning i Sverige.


”Jag valde att starta upp min egen verksamhet när vi kom hem, men med pandemin har det inneburit endast digital verksamhet, så jag saknade kollegor och möten med människor”, säger Annika. Sedan några veckor tillbaka är hon nu igång på full tid, med konsultverksamhet inom sin gamla yrkesbana (projekt- och produktledare inom mjukvaru-utveckling). Hon tycker det känns roligt att ha kollegor igen, och ha lite fullt upp, även om allt sker digitalt pga pandemin. "Men digitala möten och digitala kaffepauser fyller ändå på lite i avsaknaden av fysiska möten. Jag planerar dock att på sikt gå tillbaka till min egna verksamhet inom personlig utveckling, men allt har sin tid", tillägger hon.


Annorlunda kultur och klimat

När jag frågar vad som är de största skillnaderna de upplevt efter flytten svarar Lena först det mest uppenbara: ”Klimatet!” men nämner sedan också kulturen. ”Jag saknar människorna som ofta har sitt barnasinne och upptäckarlust kvar och artigheten som jag gärna vill behålla”. Däremot saknar hon inte trafiken, kostnadsnivån och klassklyftorna.


För Nina är det kulturen som känns mest annorlunda: Det spelar ingen roll hur man än vänder och vrider på det, vi svenskar är överlag reserverade! Den första tiden jobbade jag verkligen på att få några leenden från mötande, men efter ett halvår gav jag upp. Visst har svenskarna blivit mer tillmötesgående sedan jag växte upp här, många fler är världsvana, men den äldre generationen är misstänksam. När jag bemöter dem med ett leende eller börjar prata med dem vänder de bort blicken. De som är yngre är fullkomligt ointresserade. Barn däremot kan säga hej alldeles på eget initiativ! Men det finns en bra lösning på problemet… en hundvalp! Nu pratar jag med hundägare och andra, som tycker att min valp, Sammie, är söt”, säger Nina.

Nina med sin söta hundvalp Sammie.


Klimatet är Isabelles största kontrast, ”jag är glad att våra barn är förbi den åldern då man behöver hjälpa dem dra på vinteroveraller”. Men hon noterar också hanteringen av Corona i Sverige. ”Det är mer "öppet" här men medvetenheten är ändå stor och anpassningar görs. Vi har varit lite udda fåglar som kör mycket med munskydd (t.ex. vi föräldrar vid möte med skolan, och i mataffärer) men man ser mer och mer att munskydd ändå används, både i affärer och i kollektivtrafik”, berättar Isabelle. ”Andra skillnader är t.ex. hur fritids fungerar, att man inte volontärar i skolan (men väl i idrottsföreningar), och att barn ofta har mer frihet här i yngre åldrar (går själva till och från skolan etc). Jag trodde att jag skulle sakna Amazon Prime, men det har ökat enormt här med hemleveransmöjligheter (i alla fall i Stockholmsområdet). Jag kan i viss mån sakna "direktheten" som finns i USA, ibland upplever jag den svenska undfallenheten som lite jobbig”, säger Isabelle.


Annika har också redan hunnit sakna den amerikanska mentaliteten och kulturen. ”En blandning av kalifornisk och svensk kultur skulle vara helt fantastiskt!” säger hon. ”Jag har t.ex. inte saknat Jantelagen, eller att man tittar ner på människor som misslyckas då de provar nya saker. Jag älskar glädjen, lättheten och serviceandan i affärer och på restauranger i Kalifornien, och att man får lov att vara skitbra och lyckas men också misslyckas. Samtidigt värdesätter jag grundtryggheten som Sverige trots allt har, sjukvård som är tillgänglig för alla, utbildning för alla oavsett ekonomisk bakgrund, och en mindre hotfull juridisk miljö både i arbetslivet och privat. Samt lite friare och öppnare landskap och natur”, avslutar hon.


Annika, som nu bor i Marstrand, bjuder på många vackra bilder från Bohuslän!


Hjärtat på två ställen

Har man väl flyttat från ett land till ett annat kommer man alltid ha hjärtat på två ställen oavsett om man stannar i det nya landet eller väljer att flytta tillbaka. Nina som har bott större delen av sitt liv i Kalifornien säger: ”På 47 år skapar man sig en tillvaro där allt från matvaruaffären till låssmeden, vännerna till grannarna, motorvägarna till den vidunderliga naturen blir en naturlig och välbekant del av vardagen. I ett nytt land, på en ny kontinent är det bara att börja om från början. Visst längtar jag till grönsaksdisken, men matkulturen är faktiskt lika fantastisk här som där”. Hon tillägger: ”Vi har det bra i Sverige, säga vad man vill om Folkhälsomyndigheten och herr Tegnell”.






Nina beundrar utsikten uppe på

Mount Tamalpais.
















Isabelles familj längtade efter familjen hemma i Sverige ”De svenska traditionerna tycker jag att alla var så bra på att fira i CA, så dem har jag inte direkt saknat - dem har förmodligen varit än mer betydelsefulla under tiden i CA. Jag vet att min familj gillar tillgången på svenskt godis och de säger att korven är så mycket godare i Sverige. Jag har nog också saknat den svenska våren, när allting verkligen kommer till liv igen, så den ser jag framemot nu”, säger Isabelle. Nu efter ett par månader i Sverige så saknar de vädret, vännerna i Kalifornien och gemenskapen som de hade i föreningar och skolor. ”Vi saknar också vår pool. Lake Tahoe och Whole Foods finns också med på "saknar"-listan. Och hikerna med härliga SWEA-gänget”, avslutar Isabelle.


Annika saknar vännerna i Kalifornien. Men även utbudet av kurser och närheten till många härliga ställen, hon nämner bl.a. Wine country, LA, Tahoe, Yosemite och Pacific Ocean. Dessutom saknar hon utbudet av frukt och grönt.Men nu får jag ju det som jag längtade efter när vi bodde i USA, och det var främst att umgås mer med nära familj och vänner. Men även Västkusten, närheten till havet och båtlivet, svenska sommaren, årstiderna och att resa i Europa”, säger Annika.


Det enda Lena saknade i matväg när hon bodde i Kalifornien var svenska räkor. ”Det var roligt att fira jul i Sverige på riktigt med släktingar, det har vi inte gjort på 6 år, och att fira svensk midsommar med vännerna på Västkusten”, säger Lena. Väl hemma i Sverige saknar hon tusen saker från Kalifornien, särskilt när hon ger sig hän åt att längta tillbaka. ”Jag blir lite soft när det är amerikanska högtider som Fjärde juli, Thanksgiving och Halloween som vi faktiskt fortsatt att fira här nu”, avslutar hon.






Lena njuter av att kunna äta svenska räkor igen!



















Avslutningsvis vill jag tacka Nina, Annika, Isabelle och Lena för er medverkan i detta blogginlägg! Ni har alla bjudit på intressanta infallsvinklar, lärdomar och tips inför en flytt hem till Sverige. Det verkar som om största anledningen till att man väljer att flytta hem till Sverige igen är att få komma närmare sin familj. Sedan har även praktiska saker påverkat beslutet, såsom avsaknad av Green Card, ”rätt tid” för anpassning av barnens skolgång till den svenska skolan, tjänstledighet från jobb som tar slut etc.


Jag rundar av den här artikeln med två citat. Det första citatet kommer från Lena: ”Jag måste tacka SWEA för att starten på vår USA-vistelse blev så lyckad och att jag fick vänner och tips direkt. Sedan var det bara att hänga med på allt roligt som SWEA ordnade”. Det andra citatet kommer från Annika, vars svar på frågan om hon skulle vilja prova på att bo i ett annat land än Sverige eller USA, var så härligt och inspirerande: ”Jag är helt säker på att jag kommer bo i något mer land under mitt liv. Men om det blir under några år, säsongsboende eller bara längre vistelser vet jag inte. Världen är för spännande för att inte utforskas mer!”


Text: Anna Axelsson

Bilder: Nina Webber, Isabelle Mörk, Annika Lehes och Lena Gustafsson


595 views0 comments