Lär känna årets Silverskedsmottagare


I september 2020 fick Siv Hood oväntat besök i sitt andra hem i Incline Village. Helene Karlsson och hennes man Kjell överraskade Siv med rosor och ballonger och överräckte SWEA San Franciscos Silversked. In i det sista hoppades silverskedskommittén på att kunna dela ut priset under pompa och ståt på någon stor SWEA-träff. Men detta är år 2020 och ingenting är som vanligt. Siv blev dock fantastiskt glad och rörd. ”Vi satt ute på altanen med vin och hade det trevligt tillsammans (efter jag hade gråtit klart!)”, berättar hon om överlämnandet.

Omtänksam och generös

Silverskeden symboliserar SWEAs uppskattning och sällan har väl någon varit mer uppskattad än just Siv Hood. Vi känner Siv som en omtänksam och snäll Swea med stort hjärta som får alla att känna sig välkomna på SWEA-tillställningar. Hon ställer upp och erbjuder sina tjänster på många områden inom SWEA, ofta på eget initiativ. Bland annat har hon sytt extra markiser till basaren när det behövdes, hon ser till att alla medlemmar, som inte har dator får alla utskick på posten, hon lagar mat till möten - hon är helt enkelt otroligt hjälpsam, omtänksam och generös med sin tid! Men vem är hon? Hur hamnade hon här i Kalifornien och hur hade vi sån tur att hon valde att gå med i SWEA? Via email frågade jag Siv om detta och fick ta del av hennes livsresa som börjar i efterkrigstidens Stockholm.

Den amerikanska drömmen Siv Hood kom till USA från Sverige med sina föräldrar som liten flicka. Det var en resa som Siv kommer ihåg mycket väl. ”1948 bestämde sig min familj för att emigrera till USA. Vi var fyra barn i en lägenhet med ett sovrum på Södermalm i Stockholm” berättar Siv. ”Det var strax efter kriget och mina föräldrar beräknade att det skulle ta 7 år för oss att få en större bostad i Stockholm. Mina föräldrar hoppades att det skulle bli bättre att flytta. Far reste till USA i förväg så han kunde skaffa bostad och jobb. Vi andra kom nästan ett år senare. Under det året fick min syster och jag både mässling och kikhosta. Mor hade mycket att stå i med att ta hand om oss fyra barn (jag var 7, min syster var 6, och pojkarna var 3 och ett år gamla) och samtidigt ordna med flytten.”

Siv var 7 år gammal när familjen flyttade till USA


Ingen lyxresa! ”Vi åkte över Atlanten i november 1948 på ett fraktfartyg. Det var ingen lyxresa! Mor var sjuk hela tiden och hennes väninna som var hennes reskamrat fick ta hand om barnen. Vi kom till San Francisco via Panama Kanalen den 1 december. Far hade ordnat med en stor lägenhet med 4 sovrum på Franklin St, ett kvarter från Fort Mason. Vi hade även ett kylskåp! Det hade vi då inte haft i Stockholm. Han hade köpt möbler och allt annat. Vi var överlyckliga!”

”Ingen av oss pratade engelska. Jag kommer ihåg att far tog mig till skolan. Jag hade gått i skolan ett år i Stockholm, men fick börja om eftersom jag inte kunde engelska. Vi läste i en bok där mamman satt vid en symaskin. Det fanns ett långt ord på sidan “something” och jag trodde att det menade symaskin.” Sivs minnen av när hon lärde sig det nya språket är otydliga. ”Jag kommer ihåg att jag inte kunde engelska, och sen kunde jag. Jag kommer inte ihåg tiden emellan. Jag vet inte hur lång tid det tog. Några månader kanske?”, förklarar Siv. ”En gång skrev mor en lista på vad jag skulle köpa i mataffären. En sak hon ville ha var jäst. Jag kunde inte hitta det och fick fråga expediten. Mor hade skrivit jest (jest = skämt/skoj). De bara skrattade!”


Värnade om det svenska Sivs familj anpassade sig till det nya livet i USA och Siv har många fina minnen från barndomen i San Francisco. Sivs föräldrar jobbade hårt och familjen var snart väletablerade. ”Två år efter vi kom till USA föddes mina tvillingsystrar. Så var vi 6 barn!” berättar Siv. ”Mor och far köpte ett hus på Funston Ave som hade 7 sovrum. Det var duktigt gjort bara fem år efter vi hade emigrerat!”

Föräldrarna engagerade sig i den svenska gemenskapen i San Francisco. ”De kände, bland andra, Lisa Wiborg, och mina tvillingsystar var brudnäbbar vid Lisa Wiborgs bröllop när hon gifte sig med Arne Gille” berättar Siv. ”De första åren i San Francisco firade vi alltid Lucia. Mor bjöd in grannar och jag fick vara Lucia med levande ljus. Vi höll i fast vid våra svenska traditioner; mor bakade till jul och gjorde även lutfisk och sylta. Men det tog inte lång tid innan vi bara pratade engelska. Mor hade studerat genom att gå kvällskurser på Galieo High School. Hon pratade snart bättre engelska än far som var ute och jobbade. Min mor var en fantastisk person!”


Nekades språkkurs i svenska Jag gick i George Washington High School och sen vid University of California, Berkeley. När jag var i Berkeley ville jag studera svenska. Jag hade aldrig lärt mig grammatik. Men det fick jag inte göra eftersom jag redan kunde svenska och de misstänkte att jag bara ville ta en lätt kurs. De tyckte dock visst om hur jag pratade svenska, så jag fick spela in svenska språkkurser på kassettband åt dem!”


Siv berättar vidare om hur sommarjobbet efter high school ledde till kärleken och familjelycka. ”Sommaren efter jag tog examen från high school jobbade jag på en bank. Där träffade jag min man. Vi var tillsammans i fyra år och gifte oss när jag var färdig med universitetet. Nu har vi varit gifta i 57 år och har en son som är brandman och en dotter som är handikappad och bor med oss”.

Siv och maken Jerry har varit gifta i 57 år


Upptäckte SWEA Siv gick med i SWEA 2004, på förslag av hennes man Jerry. Siv klev in i organisationen med entusiasm och glädje. Hon har varit verksam i många viktiga delar av SWEA och suttit med i styrelsen både som kassör och i programkommittén. Hon sitter för närvarande med i revisionskommittén och julmarknadskommittén och är aktiv i bokklubben. Men när jag frågar Siv om hur hon upptäckte SWEA berättar hon att hon först inte ville bli medlem. ”Jag ville inte eftersom jag inte tyckte att min svenska var bra nog. Året var 1999 och vi hade nyligen rest till Sverige, som jag hade varit borta ifrån i 50 år. Jerry älskade Sverige. För mig var det väldigt intressant. Jag kunde förstå det mesta som sades, men jag var för blyg för att prata. Det var mycket som var annorlunda. En gång när vi var på en restaurang läste jag menyn för Jerry. Jag fick fråga servitören vad läsk var. Han trodde väl att jag var tokig. Men på min tid hette det inte så. Det var Pommac eller sockerdricka. Jag köpte flera svenska ljudböcker och lyssnade på dem. När jag inte förstod ett ord fick jag ta upp ordboken. Jag hade ju ordförråd som en sjuåring! Så småningom blev det bättre”. Siv övade på sin svenska och till slut lyckades Jerry övertala Siv att gå med i SWEA. ”Jag är väldigt tacksam att jag fick vara med i SWEAs bokklubb och nu läser jag svenska böcker från SWEA och på min platta från Stockholms stadsbiblioteket. Man kan alltid lära sig nytt!” skriver Siv i sitt långa, välformulerade, email till mig.


Älskade Sverige ”Sedan första gången har vi rest till Sverige flera gånger. Jag har en kusin som bor i Lysekil. Vi har varit där ofta och har rest omkring med henne och hennes man. Vi har bland annat varit på Gotland där vi kom på en arkeologisk utgrävning. Det har skrivits mycket om vad de har hittat där. Vi har också kört igenom Sverige till Kalmar, Ängelholm, Göteborg, Mariefred, Mariestad, Säter, Motala, m.m. Vi har sett Carl Larssons Sunborn, Selma Lagerlöfs hem, Klässbols väveri, och en glasåtervinningsfabrik mitt i skogen (Hauges Hantverksglas)!”


Under en sommarvistelse i Sverige fick Siv uppleva den svenska byråkratins effektivitet. ”En dag när vi var på väg tillbaka till Stockholm stannade vi i Norrköping. Jag ville få tillbaka mitt svenska medborgskap. För det behövde jag mitt födelsebevis och mitt amerikanska naturalization certificate. (Jag hade blivit amerikansk medborgare när jag var 18 år. Utan det skulle jag fått betala out of state tuition till UC Berkeley). På US Immigration kunde de inte hitta mitt certificate, det var för länge sedan. Så jag tänkte att jag kunde försöka på Migrationsverket i Norrköping. Inom 10 minuter hade de tagit emot mitt födelsebevis och mitt US pass och bums så var det gjort” berättar Siv.


Trivs vid Lake Tahoe Sivs familj delar idag sin tid mellan hemmet i Corte Madera och ett andra hem i Incline Village, vid Lake Tahoe. Under pandemin med alla restriktioner har de valt att stanna i Incline Village och har nu varit där sedan mars. ”Vi trivs väldigt bra här. Jag har två symaskiner här som jag använder mycket. Just nu håller jag på med att sy saker till julmarknaden nästa år. När vi var yngre åkte vi skidor, men det har vi inte gjort på flera år. Men nästa år kan jag åka skidor gratis på grund av min ålder. Min son har lovat att han ska lära mig igen. Vi får se hur det går med det!” berättar Siv och jag hoppas på att få se henne i skidbacken snart!



Swean Siv Siv avslutar sin berättelse med att skriva om hur mycket SWEA betyder för henne. ”Jag är jätteglad och stolt att vara med i SWEA. Sedan jag blev medlem 2004 har jag suttit i styrelsen i två omgångar och jobbat på julmarknaden varje år, som våffelgumma, i kafeterian och i julmarknadskommitteen. Jag har träffat så många härliga kvinnor genom SWEA och lärt mig så mycket. Att få silverskeden var en ära som verkligen är som tårta på tårtan”.



Årets Silverskedsmottagare Siv Hood omnämns av andra Sweor som en otroligt bra mentor, som någon som hjälper till och stöttar mentalt och som rent praktiskt hugger i när det behövs. Ödmjuk och ständigt leende är andra omdömen. Efter att ha fått ta del av hennes historia känns det som om jag har fått komma denna härliga kvinna nära och jag har blivit både imponerad och inspirerad. Tack Siv!

Text: Cecilia Mases Bilder från Siv Hood, SWEAs Julmarknadkommittén' och Silverskedskommitté


Du kan läsa mer om Silverskeden här


156 views0 comments

Recent Posts

See All