Ända sedan medeltiden har man i Sverige ätit lutfisk till jul. Svårigheten med att få tag i färsk fisk under julen gjorde att den torkade lutfisken lämpade sig väl. Här i Kalifornien äts denna delikatess främst i januari eftersom SWEA San Francisco i 20 års tid bjudit på lutfisk under årets första månad. 2021 skulle ha blivit 20-årsjubileum för denna populära tradition. Men på grund av pandemin blir det ingen gemensam lutfisklunch i år och istället får vi fira den 20:de lutfisklunchen i januari 2022.
”Vi började 2001 hemma hos Carin i Walnut Creek, med ett mycket begränsat antal personer” berättar Anita Benson som tillsammans med bland andra Carin Bergman Hayashida varit med och arrangerat SWEAs julfiskluncher sedan starten för 20 år sedan. ”Lutfiskälskaren nr 1, Kerstin Eriksson Splawn, åkte ända ifrån Saratoga i all trafik efter arbetet för att vara med! Det var middag på den tiden, eftersom vi alla arbetade”, fyller Carin B-H i. Lunchen, som först var en middag, växte från första årets 16 personer runt Carins matsalsbord, till förra årets 48 personer, och krävde större lokaler. ”2008 flyttade vi upp till Temelec Hall i Sonoma och höll till där tills för tre år sedan då vi flyttade lunchen till Rossmoor i Walnut Creek”, säger Anita.
Lutfisken Carin berättar att de oftast köpt lutfisken på Nordic House. ”Utom förra året då jag beställde ifrån en fiskgrossist i San Bruno, som jag fick tips om ifrån Chicago Imports. Anita och jag åkte dit och hämtade med bilen full av stora kylväskor! Det var jättefin lutfisk”, fortsätter hon. Lutfisken blötlades i min och Ann Fauts diskhoar över natten innan. Det fortsatte vi med till för 2 - 3 år sedan då Charlotte Ferrey började göra det hemma hos sig istället.”
Uppvärmning av béchamelsås, Temelec Hall 2015, Bridget Brink, Carin B-H och Ulla Reilly.
Fantastiska såser
Varje år gör Carin B-H flera liter béchamelsås till fisken och Anita Benson gör sin populära senapssås. ”Seden har från början varit att alla som ville, inklusive Anita, skulle dricka Manhattans under tiden hon rullade sin senap till såsen”, berättar Carin. ”Det gjorde hon med kanonkulan jag hade köpt till henne i Skåne och tagit med till Walnut Creek året innan vi började”, säger Carin. Anita förklarar närmare hur den fina såsen blir till. ”Allt jag gör är att jag rullar senapen, senapsbruna frön, med en kanonkula. Jag använder en rostfri skål med helt rund botten. Rund bottnen är viktig för att fröna ska krossas av kulan som rullas med små mängder vatten. Man rullar tills senapen har samma konsistens som vispgrädde och ögonen tåras”, fortsätter Anita och berättar vidare hur de två såserna förenas. ”Därefter tillsätts senapen till en béchamelsås. Den blandas i såsskålen, inte i kastrullen”, påpekar Anita och fortsätter, ”Jag gillar stark sås. Min pappa var skåning, jag växte upp med kanonkula och skånsk senapssås och introducerade skånsk senapssås till våra lutfiskluncher. Min älsklingsrätt, ända sedan jag var 6 år gammal, är kokt torsk med skånsk senapssås.” berättar Anita.
Carin B-H lagar flera liter béchamelsås till fisken.
Anita Benson maler senapsfrön, till senapssåsen, med en kanonkula. Kulan väger straxt under 2 kg och kommer från Skåne.
Inger och Björn Skogström var våra värdar i Telemec Hall 2008 -2017. Björn bar möbler, tillverkade hors d'oeuvres och tjänstgjorde som bartender och hjälpte oss att bära in och ut till bilarna. Inger bokade lokalen, sprang hem efter allt som fattades och stod för dukningen och fina bordsdekorationer.
Mycket att släpa på Tack vare Inger och Björn Skogström kunde lutfisklunchen 2008 flytta till större lokaler, Temelec Hall i Sonoma, med plats för 32 personer. ”Det var en mysig lokal, men den saknade diskmaskin så vi fick handdiska, och varje år var vi tvungna att släpa dit 3 tunga microvågsugnar som behövdes för själva lutfisklagandet”, berättar Carin, ”Det var dessutom långt att köra dit och jag var alltid orolig för att 10-literskastrullen med min béchamelsås skulle skvimpa över vid eventuell hastig inbromsning på vägen dit! Att göra så mycket god sås är väldigt tidskrävande. För att undvika klumpar och vidbränd sås, måste jag göra flera mindre omgångar och hela tiden röra, röra, röra. Därför måste såsen göras dagen innan.”
Gun Bolin, som varit med och fixat lutfisken sedan 2008, har också minnen från lokalen i Sonoma. ”Jag minns lutfisklagandet i Temelec Hall så väl. Det lustiga var att propparna gick stup i kvarten när alla mikrovågsugnarna kördes på samma gång! Första gången blev det litet drama, för hur fixar man det där? Men vi lärde oss var huvudbrytaren fanns, och kunde lugnt gå och slå om bland knapparna, och så köra ett tag till... innan kanske proppen gick en andra gång!” berättar Gun. ”Allting handdiskades - och torkades - på Temelec Hall, men åh, så många villiga händer som hjälpte till!” minns Gun, ”Det var inte bara vi som jobbade i köket som diskade, utan många gäster, bland annat Bridget Strömberg och Eva Buxton med Gunsan Johnston i spetsen, tog itu med att diska i skift! Det var verkligen roliga dagar!”
Gun Bolin, vår lutfiskkock sedan 2008, tillagar här 26 lbs lutfisk till 48 personer!
Större lokal – och ännu mera mat!
För tre år sedan flyttade Lutfisklunchen till Rossmoor med plats för ännu fler lutfiskälskare. Rossmoor i Walnut Creek ligger bättre till för många med bland annat närhet till Bart. ”Eftersom vi hade mycket mer plats där började vi med det populära julbordet också”, berättar Carin. ”Det tar oftast så gott som helt slut. Anitas Nubbesill är en av de rätter som alltid går åt först!” berättar hon.
Det populära julbordet har varit med sedan 2018.
I Dollar Room i Rossmoor 2019. Ulla Reilly, Karin Seeman, Ingrid Templeton, Birgitta Kullgren, Barbro Metz.
”För det mesta har vi haft rikligt med lutfisk över, så då har det gjorts ”to go-förpackningar” som kunde ges till dem som inte kunde komma med på lunchen, eller till någon som ville ha sig ännu ett skrovmål några dagar senare!”, berättar Gun. ”De senaste två åren anställde vi Rossmoor-hjälp med disken, det var en stor lättnad. Att stå och diska efter 48 personer, plus alla stora kastruller och fat, efter att ha jobbat intensivt med förberedandet och iordningsställandet av den här lunchen, var bara för mycket”, säger Carin.
Rossmoor 2019
Tacksamt arbete
Även om det alltid har varit mycket arbete med lutfisklunchen, så har de väldigt roligt tillsammans i denna härliga lutfiskkommitté. ”Det är så roligt när jättemånga kommer upp och tackar efteråt och uttrycker uppriktig glädje och tacksamhet över att vi gör det här, år efter år. Visst är det slitigt och ibland rörigt, men så värt det!” avslutar Carin.
Efter lutfisklunchen möts lutfisk-kommittén hemma hos Carin B-H för att gå igenom årets lutfisklunch och diskutera eventuella förbättringar inför nästa år. Charlotte Ferrey, Britt McCurdy, Anita Benson, Kristina Barbara (närmast fönstret) Barbro Metz, Ann Faut, 2019.
Under lutfiskkommitténs ”efter-lutfisklunchen-möte” serveras alltid ärtsoppa kokt på skinkbenet från lilla julbordet och Carlshamns flaggpunch. Britt McCurdy, Anita Benson, Gun Bolin och Charlotte Ferrey, 2020.
Den 20:de lutfiskfesten
Nu hoppas vi alla att denna härliga tradition återupptas nästa år – det kommer då vara det 20:de tillfället SWEA San Francisco bjuder in till lutfiskfest! Även om det är mycket jobb så är det väl värt det för dessa lutfiskälskare. Skvimpande kastruller med béchamelsås, diskhoar fulla med blötlagd fisk, tunga mikrovågsugnar som ska fraktas, elproppar som går, byte av lokaler och leverantörer, och ett berg av disk är ingenting som avskräcker dessa entusiaster! SWEA San Francisco kan nog se fram emot många välsmakande lutfiskluncher framöver!
Läs mer om Lutfiskens historia i Gun Bolins blogginlägg "Svenska Lutfisktraditioner" från 8 januari https://www.sweabloggensf.com/post/svenska-lutfisktraditioner
Text: Cecilia Mases
Foton: Carin Bergman Hayashida & Anita Benson