Min resa från Stilla Havet till Atlanten och tillbaka


Inger Skogström bjuder idag SWEABloggen SF:s läsare att följa med henne på den resa hon gjorde i somras, då hon och hennes man Björn bilade genom Amerika. Under 23 dagar upplevde de USA:s växlande natur och kultur, och avverkade 6850 amerikanska miles (1142 svenska mil) genom 17 delstater.


Dag 1, 30 juli 2021 – mot Coalinga

Väckarklockan ringer och det är fem på morgonen. Väskorna är packade och det är bara att sätta igång vår bil som skall tjäna oss en månad framåt. Vi vill komma fram till Coalinga och Harry’s Ranch i tid för frukost. Det är vårt favoritställe i den stora Kalifornia-dalen. Det är alltid många gäster i kö för en rejäl frukost.


Coalinga låter som ett spanskt ortsnamn men det är något annat. Förr i tiden var all frakt i Joaquin Valley med ånglok. Dessa behövde kol (coal) och det fanns två kolstationer längs banan, Coaling A och Coaling B. Coaling A har med tiden blivit ortsnamnet Coalinga.

Efter frukost gick färden vidare till Barstow som ligger på gränsen till Nevada. Vi bestämde oss att övernatta där efter en resa genom Mojave Desert, som har några av jordens varmaste platser. Dag ett hade vi då kört 483 amerikanska miles.


Dag 2, 31 juli – tåg och lastbilar i New Mexico

Dag två reste vi vidare till Gallup, New Mexico. Vi var inte imponerade och letade febrilt efter en mexikansk restaurang mellan alla “fast food” ställen. Vi var besvikna och insåg att vi har den bästa mexikanska maten hemma i Kalifornien! Gallup kallas “Heart of Indian Country” och är en stor “knut” för södra järnvägen. Vi såg tåg som aldrig tog slut, miltals med vagnar och containrar. i


New Mexico och Arizona bjöd på vacker natur.


De stora högplatåerna (mesas) ligger förvånansvärt högt och vi märkte inte att vi körde uppåt förrän en skylt dök upp och deklarerade ”Elevation 6,000 feet”. Alla vägar var fulla med långtradare och vi måste ha kört om flera tusen. Det är ju så vi får våra varor i Kalifornien och resten av landet. Om lastbilschaufförerna strejkar blir det tomt på hyllorna! Dag två körde vi 541 amerikanska miles.


Dag 3, 1 augusti – Paso del Norte

Dag tre fortsatte vi österut till Albuquerque, NM som ligger i en oas i “the High Desert”. Gamla Albuquerque är som ett museum med Adobe-byggnader och en känsla av tidiga 1700-talet. Från Albuquerque svängde vi rakt söderut på HWY 25 till El Paso, Texas. El Paso är en stor, utspridd stad på gränsen till Mexiko. Den kallas också “Sun City”.


De tre städerna El Paso, Texas, Ciudad Juarez, Mexico och Las Cruces, New Mexico brukar kallas “Paso del Norte” och har tillsammans 2.5 miljoner invånare och är den största tvåspråkiga och dubbel-nationella arbetsmarknaden i Västra Hemisfären. Där firas indianamerikansk, spansk, mexikansk och västamerikansk kultur varje juni månad med fest och dans på gatorna. Dag tre blev det 424 amerikanska miles.


Dag 4, 2 augusti – gästvänliga San Antonio

Dag fyra var målet San Antonio, TX som är en kolonialstad där det streds om Texas frihet från Mexiko vid det berömda slaget vid Alamo. Det visade sig vara en ljuvlig stad med en fin promenadväg utefter San Antoniofloden. Södern var väldigt gästvänlig och människorna så hjälpsamma. Vi åt en fin middag på en av de äldsta restaurangerna i stan “The Palm”. Där var det intressant att se lokala ranchers komma in med sina stora hattar. Vi försökte höra om de talade om boskap eller olja. Kanske var det både och! Det påminde oss om den gamla filmen “Giant” med Rock Hudson.

Texas har platt ökennatur och horisonten ligger alltid långt borta. Det känns som man aldrig når dit. Texas är stort och dag 4 körde vi 543 amerikanska miles.


San Antonio har många mysiga kaféer


Dag 5, 3 augusti – annorlunda Louisiana

Dag 5 nådde vi Louisiana och nu har landskapets ändrat sig. Vi åker genom träskmarker. Det är grönt vatten på båda sidorna om vägen och man kan se en och annan alligator som solar sig i dikeskanten. Det är bäst att hålla sig på vägen. En lätt dimma ligger över vattnet och träden växer direkt ur träsket. Det ser mystiskt och lite skrämmande ut. Emellanåt ser vi långa alléer som leder upp till någon gammal plantage. Vi är i “Borta med Vinden”-land. Det karaktäristiska skägget, den grå lavan, hänger från träden. Allt är städat och fint efter vägkanterna. Spanish Mosseller Skägget, som jag kallar det, är faktiskt släkt med ananas, vilket är förvånande! Carl von Linné måste ha varit sjuk den dagen! 


Ett typiskt "Brick Mansion" pryder ett av Ingers vykort från Lousiana

Vi stannade i New Orleans och tog en riktigt lång promenad genom staden för att få uppleva känslan av Creole- och Cajunkulturerna som möts här. Vi lyssnade på gatumusikanter och åt beignet, mumsiga friterade bakverk med florsocker på. Vi hade tänkt stanna en natt, men fortsatte direkt till Baton Rouge, som också ligger i Louisiana. Det blev 465 amerikanska miles denna dag.


Dag 6, 4 augusti – på väg mot Tallahassee

Vårt nästa mål var Tallahassee, Florida, som ligger 508 amerikanska miles österut från Baton Rouge. Dag 6 körde vi genom resten av Louisiana, Mississippi, Alabama och in i Florida. Mississippis deltaområde är känt för bluesmusik, catfish som drivs upp kommersiellt och för att det också är ett av USA:s ledande bomullsproducentområden.


Alabama, som vi också reste igenom denna dag, är mest känt för Martin Luther King, Jr. och ”American Civil Rights Movement”, och för ”Southern hospitality” och naturligtvis American football.


Vykort med vacker fyr i Florida. Kyrkan är från St. Augustine i Florida


Dag 7, 5 augusti – Saint Augustine, USA:s äldsta stad

Dag sju spenderade vi i Tallahassee som är huvudstad i Florida. Vi besökte State Capitol-byggnaden och fick en fantastisk vy från utsiktstornets 22 våning. Allting är ganska platt i Tallahassee så vi kunde se “forever”.


Vi körde vidare ut till kusten och Saint Augustine som är USA:s äldsta stad, grundad 1565. Staden har intressant spansk kolonial arkitektur, och naturligtvis många fina sandstränder. I Saint Augustine åt vi lunch på en “wrap-around balcony” med livligt gatuliv som underhållning. Vårt mål för i morgon är Savannah, GA, 419 amerikanska Miles norrut.


Inger och Björn reste från kust till kust


Dag 8, 6 augusti – framme vid Atlantkusten

Dag åtta når vi Savannah som ligger på Atlantkusten vid gränsen till South Carolina. Vi tog en 2 timmars tur med en ”trolley” genom den gamla historiska staden och fick se många eleganta parker, träd fulla av “Spanish Moss”, hästar och vagnar, “Borta med vinden” helt enkelt!


Vykort från Savannah


Vi fortsatte norrut och någon hade sagt att vi måste se Myrtle Beach, välkänt for alla fina golfbanor. Tyvärr var vädret regnigt och dimmigt och vi körde förbi Myrtle Beach utan att se någonting.

Charlotte är mest känt som “Nascar Country” men många stora banker och företag har också sina huvudkontor här, (Bank of America, Wells Fargo, Trust Financial). Staden har fått sitt namn från Drottning Charlotte av Storbritannien, 1761, och kallas ibland “Queen City”. Dag åtta körde vi 352 amerikanska miles.


Dag 9, 7 augusti – Musikstaden Nashville

Färden går vidare 427 amerikanska miles österut till “Music City”; Nashville. Nashville är huvudstad i Tennessee och hemstad till Vanderbilt University och många andra stora skolor. Nashville kallas ibland “Athens of the South” men är mest känd för sin musik och speciellt för ”Country” och “Grand Ole Opry”.


Efter Myrtle Beach på Atlantkusten vänder de åter västerut


Dag 10, 8 augusti – framme hos vår dotter i Greenwood

Från Nashville till Greenwood i Indiana var det 275 amerikanska miles att köra. Det känns underbart att vi nu nästan är framme i Greenwood där vår dotter med familj bor!


På vägen genom Tennessee kör vi genom “The Hill Country ”, som är känt för Blues Music. Vi kan se dessa höjder på avstånd och de har ett trolskt blått skimmer över sig. Resan uppför dessa höjder till 1,800 fot är inget problem, men på vägen ner känner min man sig jagad av många stora långtradare som “let’em run” och nästan kör oss av vägen.

Äntligen framme i Greenwood kan vi ta en veckas paus från bilkörning. Vi har kört 4,437 amerikanska miles (740 svenska mil) från Sonoma i Kalifornien och även om vi tog en rejäl omväg för att se landet så är det skönt att nå vårt mål. Vi njuter av tiden med familjen innan det är dags att ge sig av igen – men när vi ska hem kör vi raka spåret!


Dag 19, 17 augusti – dags att åka hem!

Tiden i Indiana är över och vi sätter oss i bilen igen och kör sydväst mot Saint Louis, MO och övernattar i Joplin, MO på gränsen till Oklahoma. Dag 19 på vår roadtrip – och första dagen på vår hemresa – avverkar vi 529 amerikanska miles.


Dag 20 – 23, 18 – 21 augusti – mil efter mil i snabb takt

Dag 20, 18 augusti, Joplin, MO till Amarillo, TX en resa på 475 amerikanska miles. Dag 21, 19 augusti avverkade vi 608 amerikanska miles mellan Amarillo i Texas till Flagstaff, Arizona. Dag 22, 20 augusti, körde vi 584 amerikanska miles från Flagstaff till Coalinga i Kalifornien. Den sista dagen på vår roadtrip – dag 23 – körde vi från Coalinga 217 amerikanska miles till Sonoma och var så åter igen hemma 21 augusti.


Avslutningsvis

Det var min man Björns Idé att vi skulle göra om denna resa nu. Vi gjorde samma resa 1966 då vi flyttade från Connecticut till San Francisco. Efter att inte ha kunnat besöka vår dotter under 2020 var det underbart att kunna hälsa på dem igen, se USA och samtidigt återuppleva minnen från vår ungdom. Sträckan Indianapolis till Sonoma är 2413 amerikanska miles (402 svenska mil) men med vår ”lilla omväg” avverkade vi totalt 6850 amerikanska miles (1142 svenska mil) genom 17 delstater. Det var en underbar resa som krävde både planering, bra ressällskap och gott humör. Vi bjöds på enastående upplevelser! Har du möjlighet att göra en liknande resa själv så rekommenderar jag verkligen att du tar chansen!


Text & Bilder: Inger Skogström



203 views0 comments

Recent Posts

See All