När livet sätts på paus
2020 - vilket år! Inte det år någon av oss hade tänkt. Allt blev inställt… hela livet blev inställt kunde det kännas som ibland. Vi saknar nog alla något roligt eller meningsfullt som vi borde ha gjort under året som gick. För mig och min blivande man John var det en stor händelse vi fick ge upp: vårt bröllop.
4 juli 2020 skulle det ske. Mitt drömbröllop skulle bli verklighet hemma i Hälsingland. I nästan ett helt år hade vi planerat inför vår vigsel i Järvsö kyrka, med en stor ladufest efteråt. Oräkneliga timmar nerlagda på små detaljer och pyssel över året som gick, utan att få den dagen vi drömt om. Med vem hade förutsett denna pandemi? Vi sköt fram bröllopet ett år, till den 12 juni 2021 - ett helt säkert datum trodde vi alla. Men nu måste vi fatta samma beslut igen: vi skjuter fram det ett år till. 2022 blir bröllopet - får vi hoppas i alla fall!
Jessicas planerade drömbröllop i Hälsingland med vigsel i Järvsö kyrka och en stor ladufest efteråt, fick ställas in på grund av pandemin.
Mycket mer än ett bröllop
Trist? Jo, trist var det ett långt tag. Vi var ledsna och besvikna över att behöva ställa in. Men ännu tråkigare var tanken att inte kunna utföra det bröllop vi hade planerat från början. Vi funderade över alternativet att utföra bröllopet i en mindre, mer intim skala. Men för oss, speciellt mig, är det här mycket mer än ett bröllop. Jag tänker mycket på det som en enda chans i livet där jag kan dela hela min amerikanska värld med min svenska. Med så mycket av min uppväxt i USA, och min mans hela liv i USA, är det viktigt för mig att verkligen kunna dela med mig av Sverige och svensk kultur med våra amerikanska vänner och släktingar. Vi valde vårt ursprungsdatum just därför att vi då kunde kombinera många svenska och amerikanska traditioner (jag delar med mig av några bilder på det vi hade tänkt). Utöver det så bor min mormor fortfarande i Järvsö, och hon är absolut vår viktigaste gäst. Det finns inte en tanke att vi skulle gifta oss någon annanstans eller utan henne.
Jessica och hennes fästman hade lagt ner oräkneliga timmar på små detaljer till bröllopet såsom en fin välkomstlåda med bland annat specialtryckta Koozies (öl- och läskburkskylare), mini-dalahästar till bordsplaceringen och handmålade ”beer pong”- bord med den svenska och amerikanska flaggan.
Fortsätter med våra liv
Så vad gör vi nu? Sitter hemma och gråter? Nej, så klart inte! En sak vi har lärt oss av 2020, och denna dubbelförskjutning, är att vi inte kan vänta på att saker och ting ska gå tillbaka till det normala innan vi fortsätter med våra liv. Vi hade stora förhoppningar om att börja bilda familj just i år, och vi har tagit beslutet att vi fortsätter med denna plan! Vi är också på jakt efter ett hus i Pacifica. Så visst är det lite bakåtvänt om man tänker på dom amerikanska traditionerna och vilken “ordning” dom här händelserna oftast följer. Har vi tur så blir det denna ordning: hus, barn, bröllop – lite mer svenskt känns det nästan som :) Vi har inga vänner här i USA som har skaffat barn utan att gifta sig först, men dom flesta paren vi känner i Sverige har valt att gifta sig efter att dom fått barn. Här i Kalifornien har vi ju andra skatteregler att tänka på, men det känns ändå spännande att göra någonting utöver det normala och lite emot det som är status quo. Det är ett nytt år, och jag tycker att vi alla behöver någonting att se fram emot. Låt inte 2021 vara ett till år där tiden står still – ta tag i tyglarna och se vad som kan hända. Och skratta lite samtidigt! I vårt fall så hoppas vi säkra 4 juli 2022 som nytt bröllopsdatum (tredje gången gillt?) – fram tills dess hittar ni oss hemma med våra 400 koozies och tuschpennor, där vi sitter och stryker ut varje nolla i 2020 och ersätter med en tvåa. Kanske en komisk punkt i det hela?
Ta hand om er allihopa, och jag önskar er ett gott nytt år!
Text & Bild: Jessica Robson