Vårt "nya normala"


Nu när vi förhoppningsvis kan se ljuset på den andra sidan i denna mörka Covid-tunnel, talas det allt mer om hur vi snart kan gå tillbaka till det normala. Men ska vi det? Vill vi det? Eller ska vi ta en stund och lyssna till det kloka talesättet att inte kasta ut barnet med badvattnet?


Ökad och minskad stress

Att den amerikanska befolkningen generellt har upplevt ökad stress under 2020 fastställdes klart och tydligt i “Stress in America”, en undersökning som genomförs varje år. Men det var inte enbart pandemin som låg bakom den högre stressnivån. Generellt så ökade stressen mer ju yngre åldersgruppen var. För många av oss svenskar så handlade ju en del av vår stress om vår relativa isolering från vårt hemland. Det gick ju fysiskt att flyga hem, men för många så skulle det innebära en för stor risk, antingen för sig själv eller för de man skulle besöka. Det finns dock en del av befolkningen som har känt sig mindre stressade på grund av Covid, inte mer. Dessa personer uppskattar det lugnare tempot och möjligheten till mer tid för familjen och sig själva.


Själv blev jag vaccinerad relativt tidigt på grund av mitt jobb och tiden efter jag bokat min första spruta var väldigt intressant. Jag kände en stor förväntan och såg fram emot att kunna gå tillbaka till kontoret och skippa ”TeleHealth”, som för många av mina klienter varit ett dåligt alternativ under detta år. För mig personligen såg jag fram emot att kunna umgås lite mer fritt. Men det gav mig också en dryg månad att tänka på vad jag ville behålla från det ovanliga året 2020 och de olika nivåer av isolering vi levt med.


Det ovanliga året 2020 innebar inte bara isolering. Inom SWEA fick vi en ny härlig vana att bjuda in hela VAME till våra bästa events, vilket lett till en fin sammanhållning.


Både bra och dåligt Så innan vi deklarerar att allt har varit dåligt med livsstilen under pandemin, kanske det kan vara bra att sätta sig ned (kanske inte bara själva utan gärna tillsammans, om vi lever med någon/några) och fråga oss vad det är vi kanske vill behålla med det liv vi levt det senaste året. Vad har vi lärt oss om oss själva och om hur vi är som familj? Många likställer att kunna gå till skolan eller till jobbet med att ha ett socialt liv där man får träffa människor. Men vad händer om vi separerar dessa två sakerna? Tänk om mycket av vår längtan tillbaka till skola/jobb handlar om att vi vill ha mer social kontakt och att nu när vi börjar öppna upp samhället igen så kan vi få dessa sociala kontakter igen utan att behöva gå till skola/jobb? Jag ser fram emot att kunna ta emot de klienter som behöver det på kontoret, men de andra dagarna så är det ganska skönt att sitta hemma och jobba. Helt plötsligt så kan tvätten bli gjord under arbetsdagen och jag slipper närmare två timmar i bilen, tid som jag kan använda till att motionera eller träffa någon vän och fika.

Hur blir ser en normal vardag ut i framtiden? Skolorna öppnar igen, men kanske kan och vill du välja att arbeta hemifrån ibland iallafall? Nu är rätt tid att se över dina möjligheter att påverka ditt nya normala.


Ett experiment Så jag inbjuder dig att göra ett litet experiment. Ta ett ögonblick och känn efter hur din kropp känns just nu. Hur är din andning? Kolla hur käkarna känns, axlarna (är de lite för nära öronen eller avslappnade) och benen. Hur är känslan generellt i hela kroppen? Det är ditt basläge just nu.


Det här experimentet har tre delar så det kan vara smart att ta ett litet papper och skriva ned några ord mellan de olika delarna.


Del 1: Tänk på hur ditt liv var innan pandemin, föreställ dig en av dina normala dagar. Se om du verkligen kan känna hur det var, och notera sedan hur din kropp känns, andning, käkar, axlar, ben och generellt.


Innan du går vidare till del två, ta ett ögonblick och “skaka av dig” känslan så du kan återgå till ditt basläge.


Del 2: Tänk på ditt liv som det har varit under pandemin, föreställ dig en “vanlig dag i shut-down” och ta en stund och verkligen sjunk in i känslan, känn efter, hur känns din kropp nu? Notera hur din kropp känns, andning, käkar, axlar, ben och generellt.


Igen, ta ett ögonblick och “skaka av dig” känslan så du kan återgå till ditt basläge.


Del 3: Denna del kanske tar lite längre tid för nu ska du försöka hitta din bild av vardagen som ger dig den mest avslappnade kroppen. Tänk tillbaka till del 1 och del 2 av övningen. Se om du kan blanda de olika ingredienserna (kanske ta bort två timmars pendling per dag och/eller minutschema på eftermiddagarna med skjutsning av barnen till alla aktiviteter) från del 1 och kanske lägga till fika med väninnan och en middagsbjudning med några vänner till del 2. Du kanske får pröva med olika ingredienser tills du hittar den mest avslappnande kombinationen. Det behöver inte vara ett möjligt scenario, men det mest perfekta!


Jobba mot ditt drömscenario

Visst, ett snabbt litet experiment, men förhoppningsvis lite hjälpsamt. Vet vi det perfekta scenariot så kan vi ju sedan jobba på att komma så nära det som möjligt, och detta är en övning även de yngre familjemedlemmarna kan ha nytta av. En fråga jag ofta ställer mina klienter är “What makes your heart sing?” som ett mål för oss att jobba mot.

Håll fast vid det nya som fått dig att må bra. Lägg till det du saknat såsom sällskap på vandringen, besök på museum och mysiga middagar med vänner.


Ett lugnare tempo En annan sak att ha i åtanke är väl att långsamt kan ibland vara den bästa takten! Våra kroppar och själar (i min värld kallar vi det vårt nervsystem) har nu anpassat sig till ett lugnare tempo, mindre trafik på vägarna, om vi träffat någon annan så har det varit i väldigt små grupper och de gånger vi gått till affären så var det färre människor där. Att helt plötsligt bara hoppa tillbaka till hur det var förut är chockerande för vårt system. Så om du känner att du vill ta det i små steg, så låter det mer hälsosamt. Det är som de där väldigt vita benen jag har just nu efter en lång vinter, de behöver komma ut i solen i små doser med mycket SPF för att sakta bygga upp lite färg.


Var inte rädd att söka hjälp

Och till slut några ord om det kanske inte så lätta, men eftersom vi tyvärr verkar gå in i en ny pandemi, en som handlar om mental ohälsa redan innan vi tagit oss ur den här så känns det viktigt. Det vore så lätt om alla de där deprimerade och ångestfyllda tankarna försvann med möjligheten att träffa vänner ute i verkliga livet mer normalt igen! För många kommer det att vara så, men för andra så kanske det kommer att göra saken värre. Det är en sak att känna sig deprimerad över att allt är stängt och vi inte får skicka barnen till skolan, gå till jobbet och träffa arbetskamraterna, träffa vänner för fika och middagar eller resa, ingen är särskilt förvånad över deppiga känslor då. Men när man väl får börja gå tillbaka till sitt mer normala liv och man förväntas må bättre, ja om man inte gör det utan de deppiga känslorna har utvecklat sig mer till en depression då är det lätt att också börja trycka ned sig själv, skammen kommer över att man inte lyckas bli glad och nöjd med livet nu när saker är som vanligt igen. Då kanske det är dags att ta tag i saker och söka hjälp genom samtalsterapi eller få medicin från din läkare eller båda.


Ljusare tider Vi ser ljuset i tunneln nu och möjligheterna till välmående ökar. Kanske har du nu dessutom möjlighet att bygga upp en ny vardag med en bättre balans? Kanske ditt nya normala blir en vardag som passar dig bättre? Ta tillvara på de lärdomar detta ovanliga år har gett och se över dina rutiner och måsten. Håll fast vid det nya som fått dig att må bra: promenaderna, de långa telefonsamtalen, bakandet eller familjetiden. Lägg till det du saknat, men kanske inte allt måste hinnas med? Vårt nya normala är snart här. Själv ser jag fram emot alla härliga tillfällen att få träffa alla er Sweor denna vår och sommar. Ju fler vi är som blir vaccinerade ju fler tillfällen kan det bli, och fler kramar! Våra onsdagsvandringar är igång igen och det har varit andra träffar i små grupper och promenader också. Och personligen hoppas jag att svenskar kan få komma in i landet igen så jag kan få rå om min brorsdotter hela sommaren.



Text: Lena Axelsson, Psy.D., LMFT, SEP specialisering i behandling av Complex PTSD

Bilder: Cecilia Mases, Anna Isaksson, Lena Axelsson

154 views0 comments

Recent Posts

See All