Jag blev plötsligt så vansinnigt sugen på ärtsoppa! Jag har inte ätit det på många år och jag har aldrig lagat ärtsoppa själv. Det där med att blötlägga ärtorna först (och alltså ha lite framförhållning) har avskräckt mig, men nu kände jag för första gången att var jag mogen att prova. Jag hade en påse med Lars torkade gula ärtor som jag (impulsivt) köpt på SWEAs Julmarknad i skafferiet och ett köttigt skinkben från en "julskinka" av amerikansk variant i frysen. Nu behövde jag bara ett bra recept och vände mig via email till Carin Bergman Hayashida eftersom jag läst att hon brukar bjuda lutfisklunchgruppen på ärtsoppa när de planerar SWEAs årliga lutfisklunch (som du kan läsa om här).
Recept direkt från Sverige
Jag fick snabbt svar från matintresserade Carin som håller till i Åkersberga utanför Stockholm. ”Eftersom jag gör min ärtsoppa mer eller mindre på en höft, sökte jag på internet efter ett recept som låter ungefär som mitt.” skrev Carin när hon mailade mig. ”En del säger att man ska ha i buljong, men har man ett skinkben i behövs inte det.” skriver hon och fortsätter sen att berätta om sitt lilla knep. ”Jag har en stor libbsticke-planta här i Åkersberga som jag torkar kvistar av och tar med till Walnut Creek. (Lippsticka är oftast första ingrediensen i buljong). Jag tycker också att det tillför umamismak. Libbsticka heter Lovage på engelska, men du behöver det inte. Det räcker gott med mejram, timjan, lagerblad och ett ordentligt skinkben.” skrev Carin vidare. ”Smaka av om du vill ha mer salt, men det beror lite på hur mycket salt det är i skinkbenet. De flesta recept säger rimmat sidfläsk men ett skinkben är så mycket bättre!” avslutade Carin och önskade mig lycka till.
Ärtsoppa • 0,5 kg gula ärtor • 1,5 liter vatten till kokning • Ett köttigt skinkben
• 2 gula lökar • 2 morötter (valfritt) • 1 tsk torkad timjan • 1 tsk torkad mejram • 1 lagerblad • 5 kryddpeppar
Tillagning 1. Lägg ärtorna i blöt över natten övertäckta i en stor kastrull eller skål. 2. Häll av och lägg i en stor kastrull, tillsätt vatten och skinkbenet och börja koka. 3. Skiva eller hacka lök och tillsätt den. Skala och tärna morot och tillsätt. 4. Lägg i kryddorna. 5. Koka ärtsoppan under lock i 1,5 timmar på medelvärme – rör om då och då. 6. Ta upp skinkbenet, skär bort och tärna köttet och lägg tillbaks. 7. Smaka av ärtsoppan med kryddor som timjan, vitpeppar, mejram och salt. 8. Blir ärtsoppan för tjock tillsätter du lite mer vatten. Kött eller grönsaksbuljong kan man också smaksätta med, dock sparsamt. 9. Servera ärtsoppan med senap.
Inte så svårt…
Steg ett var alltså att lägga ärtorna i blöt. På förpackningen stod det ”inspect and remove any debris” men eftersom jag varken hittade granris eller småpinnar bland ärtorna gick jag genast över till att skölja ärtorna, för det skulle visst också göras enligt förpackningen. Sen kunde jag blötlägga. Jag hällde på 5 cups vatten - för så stod det på förpackningen - även om Carin bara sagt ”blötlägg”. Ja, egentligen kan det väl inte spela någon roll hur mycket vatten det är, bara det täcker ärtorna? tänkte jag. Men var ska de stå över natten? Spelar det nån roll om det är varmt eller kallt? Ja, ni förstår vilken novis i köket jag är! Iallafall när det gäller att laga husmanskost och följa recept. Det blev en hylla i skafferiet och en post-it lapp på som tydligt sa ”rör ej” för att hålla nyfikna tonåringar borta.
Dags att koka soppa!
Dagen efter var det så dags för själva tillagningen. Några ärtor hamnade i slasken när jag skulle hälla av blötläggningsvattnet. Väldigt onödigt, det är ju bara att hålla ett lock för, precis som när man häller av potatisvatten, varför tänkte jag inte på det?
När ärtorna, med sitt nya vatten, stod på spisen började jag med skalandet och hackandet. I receptet står 2 gula lökar, men det fick räcka med en - lökarna är som allt annat större här i USA. Jag tyckte också det blev lite mycket morot när jag började tärna den och dessutom var jag hungrig, så 1/4 av moroten hamnade inte i soppan, den åt jag istället upp.
Kokar ihop
Efter att ha slängt i alla ingredienserna och fått det att koka upp var det bara att vänta i en och en halv timme. (Jag passade på att påbörja en ny oljemålning medan jag väntade, vilket innebar två saker: mitt kastrullock fick blå oljefärg på sig eftersom jag var kladdig om händerna när jag då och då sprang till köket för att röra om i ärtsoppan, och att det blev stressigt på slutet då jag hade bestämt mig för att göra en ugnspannkaka också, men istället tvättade penslarna.)
Efter koktiden hade soppan ändrat karaktär och tjocknat och nu skulle skinkbenet upp. Vilket inte var så lätt eftersom det var varmt och kletigt. Efter att ha skurit av köttet, tärnat det och slängt i det igen smakade jag av soppan. Det saknades salt och smakade sötare än jag är van vid. Jag hade i ca 1 tsk salt, lite vitpeppar och mer av både mejram och timjan. Mitt skinkben, som var från en vanlig ”dinnerham” var inte salt nog så jag slängde tillslut i en buljongtärning också. Nästa gång tror jag att jag skippar moroten eftersom jag tyckte soppan blev aningen söt.
Dags att äta!
Familjen tyckte det var gott! Matglade sonen tog om av soppan medan vår lille (nu 180 cm långe) ”picky eater” snällt åt upp sin portion men sen satsade på pannkakan. Maken sa att det var den godaste ärtsoppa han någonsin ätit! (Men sen kom det fram att han bara ätit burksoppa och skolmatsalsärtsoppa förut). Ärtsoppa är mättande och det blev lagom mycket över till en middag till som nu väntar i frysen tills nästa gång det vankas ärtsoppa och pannkakor hos familjen Mases!
Text & Bild: Cecilia Mases