Under hösten 2017 fick jag och mina grannar i Glen Ellen, Sonoma County, uppleva de stora skogsbränderna, bokstavligen inpå knuten. Många i området nära mig förlorade sina hem, sina ägodelar, alla fotografier och minnessaker – det är en fruktansvärd situation att behöva uppleva. Den som ser spåren av elden i området kan förundras över den till synes planlösa spridningen. Ett svårt härjat kvarter kan ha ett eller ett par hus som har skonats. Ibland beror det på något så enkelt som vindriktningen, ibland är det på grund av att ägarna har varit väl förberedda. Tre år har gått sedan det brann just hos oss, men av dem som förlorade sina hem eller fick delar av sina egendomar förstörda är det inte alla som kunnat hitta arbetskraft för att återbygga eller reparera än. Vissa har till och med blivit tvungna att anlita byggare från andra delstater som kommer och bor på tomten medan de arbetar. Det är också fortsatt oklart hur det blir med utbetalningar och ersättning från försäkringsbolag och från el- och gasleverantören PG&E, vars utrustning orsakade bränderna.
Människan och elden Eld och bränder har onekligen varit en av de viktigaste företeelserna i människans liv och historia – ljus, värme, möjlighet till matlagning och beredning av olika material och ämnen, varning, försvar, rening, förödelse. Under tusentals år har man tillämpat svedjebruk och bränt sly, stubbar, gammalt utsäde, och gräs för att skapa eller vårda åkermark. Askan berikar jorden med mineraler och ger marken en nystart. I nutid har metoden återupptagits, men nu försöker man bränna virket med begränsad syretillförsel så att kol och aska kan bidra näringsmässigt under många år.
Redan för över tusen år sedan före Kristus fanns en profet vid namn Zoroaster, som ansåg att den skepnad vi människor fick se av Gud var just elden. Det är lätt att föreställa sig varför något som är både så livgivande och så mäktigt och destruktivt kan läsas med religiösa förtecken. Numer lever religionen främst i Iran och Indien, och i Zoroasternas tempel brinner en evig eld. Det skulle inte förvåna mig om grekerna knyckte idén om den eviga elden till de Olympiska spelen just från Zoroasterna.
Eld är bara farlig när vi inte förstår att uppföra oss – om vi underskattar den eller hanterar den vårdslöst. Skogsbränder i Kalifornien är inget nytt, det är en del av livet här. Bygger du ett trähus långt uppe på en höjd med vacker utsikt, men långt från brandstationen, och planterar nya sorters träd som kanske är extra brännbara eller reagerar annorlunda på eld än den lokala floran, så är en högre risk ett faktum. I Kalifornien är det generellt billigare att bygga i trä, så sannolikt ligger det flera trähus på vägen till ditt hus uppe på höjden, dit brandförsvaret åker först. För att arbeta mer riskmedvetet har Sonoma County påbjudit att trähus inte längre får byggas, och vi har lärt oss att använda material som ser ut som trä, men som är mer brandsäkra.
Den ödesdigra branden 2017
Åter till hösten 2017 och den ödesdigra branden: Min telefon ringde mitt i natten. Eftersom jag bara två dagar tidigare kommit tillbaka efter en Sverige-resa trodde jag det var någon som inte visste att jag var hemma igen. Jag var trött och behövde sova, så jag svarade inte. Men personen gav inte upp utan ringde om och om igen. Till slut gav jag upp och svarade. Jag hörde hennes varning och tittade ut genom fönstret; hela fältet utanför mitt hus stod i lågor. En vägg av eld rörde sig mot mig. Min hjärna stängde ned totalt. Jag fick på mig byxorna, men förstod långt senare att det var sämre med underkläderna! Dagen innan hade jag fått en ny, eldriven BMW levererad men den vågade jag inte köra – tänk om den laddade ur på vägen? Jag lämnade den och tog min gamla Honda istället. Tack och lov står min ryggsäck alltid halvt packad, eftersom jag ofta pendlar med den till San Francisco. Tog jag med den? Nej, den blev kvar på sin plats och gjorde ingen nytta alls. Något jag lärde mig av den här upplevelsen var hur viktigt det är att träna på nödsituationer och evakuering för att verkligen förstå och komma ihåg vad det är du måste göra och få med dig i stundens hetta (bokstavligen).
Några grannar hade stannat kvar i området trots att det inte var tillåtet, och en av dem räddade mitt hus genom att bekämpa elden med hjälp av vatten från sin pool. Han kunde inte prata på flera dagar efter branden på grund av rökskador. De första dagarna efter att det brann fick vi ingen information alls, och när det väl kom något var det begränsat och inte särskilt betryggande. Min larmtjänst ADT skickade ett ’hjälpsamt’ meddelande klockan fem på morgonen för att informera mig om att mitt hem brann. De nämnde ingenting om hjälp i form av brandkår, eller liknande. Jag fick förlita mig på blandade nyhetskällor där jag satt på en evakueringsplats i Sonoma.
Det tog nästan tre veckor efter den där natten innan vi fick tillstånd att återvända till våra hem. De närmsta grannarna söder, norr och öster om mig hade förlorat allt, och ungefär tre fjärdedelar av grannskapet låg i svarta spillror bland uppbrända bilar. Vinden hade varit på min sida, och gjort en skarp vändning efter att branden hade slukat fältet utanför min tomt och hunnit halvvägs igenom trädgården. Huset stod fortfarande, men elden hade kommit så nära att min ena yttervägg var helt förkolnad på ytan.
Branden slukade fältet utanför min tomt och hann halvvägs igenom trädgården. Arbetet med att städa upp på tomten pågår fortfarande.
Grannskap i beredskap
Erfarenheterna från branden och de efterföljande veckorna och månaderna har lärt både mig och hela grannskapet mycket om hur vi ska förbereda oss och vad vi kan göra för att underlätta i liknande katastrofsituationer. Till exempel krävs väldigt mycket tid och tålamod (och resurser) för att ersätta viktiga handlingar och skaffa nytt pass, födelsebevis, körkort, socialförsäkringskort, nya kreditkort och liknande. Jag har ett stort kassaskåp sedan länge, som ska vara mycket säkert, men har nu lärt mig att om elden hade nått mitt hus så hade det smält. Med andra ord är lärdomen att du förbereder dig bäst genom att ha kopior på allt, på annan ort.
I mitt grannskap har vi nu utvecklat ett varningssystem som gäller för lagom stora områden och jag har allas telefonnummer, e-postadresser, och andra kontaktuppgifter fäst på en anslagstavla vid min köksutgång. Bredvid ligger en väl tilltagen ryggsäck med mat och annat material för tre dagar, och vatten står färdigt i närheten. Vi vet nu alla vilka i området som har äldre familjemedlemmar med medicinska problem och vilka som har olika djur som behöver fraktas iväg vid en nödsituation. Majoriteten av grannarna träffas regelbundet och känner varandra numer; efter den stora branden 2017 har vi lärt oss att uppskatta varandra på ett nytt sätt.
I området har vi även beslutat om bestämda evakueringsrutter. Min bil står numer alltid vänd så jag kan köra ut snabbt. Det är viktigt att träna på att kunna ta sig ut genom automatiska garageportar och eldrivna grindar utan tillgång till ström. Att ha vissa verktyg på lämpligt avstånd hjälper också. Säkrast är att ha en metallgrind, för det är inte kul att köra igenom en brinnande grind för att kunna ta sig iväg.
Jag fick en fråga om brandrök och lukt under bränderna. Precis som med annan rök och rökskador står det nu klart att även skogsbränderna ger ifrån sig partiklar som i längden är skadliga för lungorna. Efter branden fann jag att mitt silver och koppar hade blivit helt svart – ett tydligt tecken på dålig luftkvalitet!
Sedan bränderna 2017 har en del av oss i området samlats och haft möten, skaffat fram material, talat med den lokala brandchefen, skoldistriktet, och liknande. Det är enormt mycket att tänka på. Nu i sommar tittar vi extra på tomter med för högt torrt gräs, torra grenar, eller annan växtlighet. På min tomt stod till exempel några Redwood-träd med grenar nästan till marken det året – det blev lättillgängligt bränsle för elden. Nu har jag inga grenar lägre än tre meter från marken på min tomt och står i begrepp att flytta ett träd som är för nära en skorsten. Tidigare använde många bark för att hålla marken fuktig, men det är det ingen som gör längre. En del använder sten istället.
Bilden på min gamla grill i spillror visar på vilken hetta den utsatts för. Tre fjärdedelar av grannskapet låg i svarta spillror bland uppbrända bilar.
Brandsäkerheten är ständigt i fokus i området, och återkommande skogsbrandssäsonger med vind- och värmevarningar gör att det fortsätter att vara aktuellt i allra högsta grad. Men nu är vi i alla fall kunniga och förberedda, och vi tar hand om varandra.
Text & Bild: Maud Hallin